Genmäle.


Som jag i nr. 63 af Fedraheimensett en framställning af högskulemötet på Sagatun , undertecknad af Kj., och denna innehåller som kärnpunkt flera beskyllningar mot V. Ullmann, vill jag så som en deltagare i møtet protestera mot dessa anfall, hvilka helt enkelt äro fullständigt osanna. Jag kan göra det so mycket mer, som jag står utanför den politiska striden i Norge och kan således utan att vara partisk för någondera blott hålla mig till det objektiva sakförhållandet.

Ullmann skulle hafva vondt for aa visa andre Meiningar Tolsemd og Godvilje! I sanning märkvärdigt! Det var min och jag tror snart sagdt allas enhälliga mening, att på Sagatun Ullmann var kanske den, som allra kraftigast häfdade fördragsamhetens och frihetens stora sak, ty han försvarade mindretalets och individens rätt mot alt flertalsvälde på andens område. Han talte som en god protestant, som en ägta son af Marthin Luther och som en varm vän af vår egen tids bästa frihetstankar.

Kj. säger, att det icke var så mycket Ullmann som flera andra, som raadde Møtet og Diskussjonen, vill jag förklara, att mötesdeltagarne, vare sig norska, danska, svenska eller finska, lyssnade till ingen med så djup uppmärksamhet, vördnad och beundran som till V. Ullmann. Vi se i honom en af Norges ypperste frihets- och folkvänner. För min egen del har jag aldrig hört en röst, rikare på anda och kraft än Ullmanns. Om detta vill en svensk vitna inför alla ädla norrmän.


Levanger d. 18. 8. 85.
 
Med vördnad
 
Teodor Holmberg .